London 2015 – som det kunde varit nu

Just den här veckan skulle världsutställning i London ha gått av stapeln – 180-årsjubileet av världens första frimärken. På grund av coronaviruset är det flyttat till 2022. Per Bunnstad presenterar i dag sitt inlägg med mängder av bilder från utställningen 2015.

London 2015 som avslutades i dag lördag var så mycket mer än Treskillingen och andra dyrgripar. Det visades fantastiska exponat i tävlingsklasserna, varit seminarier och framför allt: djupdykningar i lådor och pärmar hos över 100 handlare och postverk från hela världen.

Tre av handlarna kom från Sverige: Göran Fredrikson från Göteborg samt auktionsföretagen Philea från Stockholm och Postiljonen från Malmö.

I sudansamlarnas monter hittade vi Niclas Eriksson som annars mest hör hemma hos Värnamo Filatelistförening som sekreterare eller på värnamoföretaget Bufab där det ofta blir resor till när och fjärran. Niclas började av en slump att samla på posthistoria från det afrikanska landet och hjälpte nu till i montern på London 2015.

Christer Mårtensson från skånska Veberöd och flera andra från trakten var på utställningen
En stor grupp kom från Halland med bland andra Christer Brunström och en annan från Stockholm. Vi träffade Per Gustafson med flera filatelister.
Tidigare förbundsordförande Lennart Daun från Borås med hustru Ingela gästade utställningen.

Många andra svenskar fanns på plats som vice ordförande och sekreterare i Skivaryds Samlarklubb i Skillingaryd och Vaggeryd. Alltså Tomas och Vivi Johansson.
Hans-Ove Aldenbrink i förbundsstyrelsen och ordförande i Jönköpings Filatelistförening firade under torsdagen sin 65-årsdag på mässan.
Flera andra från Jönköping var också med.

Här sågs också en rad svenska utställare som Jan Berg, Claes Hederstierna, Roland Nordberg, Erik Hamberg och Björn Sohrne.
Svenske jurymannen Fredrik Ydell var som vanligt glad och berättande.

I juryn ingick för övrigt Jonas Hällström som sekreterare.

Men det gällde också att kika på vad handlarna hade att erbjuda. För egen del blev det ett par objekt som direkt hamnar i de egna exponaten. En försändelse från Hörle 1942 och ett lite speciellt OS-kort från 1912 hörde till det intressanta.

Här fanns också ett mycket vackert frimärke stämplat Svenarum 1879. Tyvärr fel årtal, fel märke och dessutom dubbelt så dyrt som man kan inhandla motsvarande för i Sverige. Det är för övrigt överlag avsevärt dyrare att handla frimärken eller försändelser i England än i Svedala.
Fast ett och annat brev inköps ändå då engelsmännen inte alltid har samma kunskaper om svenskt material som vi.

Engelsmännen samlar delvis på att annorlunda sätt än vad vi gör. Förstadagsbrev är fortfarande samlingsbart. Hembygdsfilateli och vykort verkar inte så utbrett bland filatelister.

De svenska utställarna visade som så ofta hög klass och det blev två stora guld, flera guld plus andra fina medaljer.
Alla kurser, litteratur och annat har gjort att Sverige fått ett landslag som är i toppskiktet. Kanske till och med bland de tre främsta.

Det var förvånansvärt få som studerade exponaten. Märkligt nog ingen rusning åtminstone de två första dagarna. Tyvärr var belysningen i lokalerna under all kritik. Här blir det bara en etta på den femgradiga skalan. Däremot var lokalerna för handlarna mycket bra och det var lagom trängsel.
Kommersen verkade god. Själv blev jag ett par hundra pund fattigare men rik på upplevelser.

Första dagen var entrén tio pund, övriga dagar var det fritt.

Tyvärr syntes det inga aktiviteter för ungdomar. Hade behövts då det var ganska gubbigt bland besökarna.

Efter två hela dagar på London 2015 blev det dag tre en timme på en frimärksmässa på ett hotell. Det var ett 40-tal handlare men skulle man söka något med svensk anknytning så var det snabbt överstökat.

London 2015 har firats för att uppmärksamma att det år 2015 är 175 år sedan England blev först i världen med frimärken. 1990 var jag också på plats när det var 150-årsfirande.
År 2040 är det dags för 200-årsfest. För även om frimärkssamlarna är en glesnande skara så kommer samlandet att fortsätta om än inte i samma omfattning och kanske inte heller på samma sätt. Vi vet inte vad morgondagen bjuder.

Det kan hända mycket på 25 år. stället för att som nu halvspringa i trapporna så blir det kanske rullator. Eller kanske får man på ”Hemmet” uppleva den nyaste tekniken där man teleporteras direkt in på utställningen…

Posta en kommentar

2 kommentarer
  1. Lennart Larsson skriver:

    Fint reportage synd det inte bli något i år

  2. Claes Hederstierna skriver:

    Vad roligt att åter minnas några härliga dagar i London. Desto roligare i dessa tider då coronan låser dig inne.
    Så får vi glädja oss åt att vi har en så trevlig hobby som filatelin som vi kan ägna oss åt i vår kammare utan virusrädsla.

Drivs av Wordpress, av Cynatic