Sten Eriksson till minne

Livet är kort och ibland tar det slut alldeles för abrupt som i bekantskapskretsen två gånger inom fem dagar. Den senaste var en minst sagt känd filatelist, Sten Eriksson från Länghem och FK Tranan i Tranemo.
Sten och hans sambo Christina Kaspersson sågs ”alltid” i olika frimärksevenemang, senast för ett par veckor sedan på Malmex i Malmö. De lyssnade till olika föredrag, såg på utställningen, kikade in hos säljarna och var allmänt sociala med många i bekantskapskretsen.

Båda har haft frimärkssamlande som sina stora hobbyer. Sten som kunnig filatelist trodde man skulle ha många år kvar inom filatelin och livet i övrigt. Men så hände det plötsligt i tisdag kväll efter Malmex. Hjärtat ville inte vara med längre trots att han bara var 62 år.

Tankarna går givetvis till Christina och alla hans övriga nära och kära.

Bara fem dagar tidigare hände nästan samma sak för en av mina bästa vänner i Skillingaryd, Kjell Eriksson. Han var inte filatelist eller vykortssamlare men tyckte gärna om att se våra vykort när vi hade Frimärkets Dag i Skillingaryd. Vi hade i föreningssammanhang jobbat tillsammans inom fotbollen i nästan 50 år.

Sten var fyra år yngre än mig, Kjell fyra år äldre. Två män som absolut inte hade levt färdigt men vi vet aldrig från den ena dagen till den andra vad som händer. Plötsligt bara inträffar det där ofattbara.

Jag har många ljusa minnen av både Sten och Kjell, företagsamma personer även om de i övrigt var ganska olika.

De lämnar stora tomrum för oss som hade dem som fina vänner.

Per Bunnstad

Posta en kommentar